tisdag 6 augusti 2013

Jag har bott vi en landsväg i hela mitt liv

eller i alla fall i 3 månader. Vårt hus ligger vid  "storvägen" som du skulle säga till dina barn. Alltså vägen som går genom hela samhället.  Och hur går det då frågar folk? Får ni inte hemskt mycket skräp slängt på gräsmattan?

Så här går det.
Man har goda möjligheter och kanske till och med potential att bli den största av skvallerkäringar. Folk kanske ser in, men jag ser ut. A L L T.

Man får besök av en 5-6 olika katter. Då får man inte mata dem med grädde men de gör man ändå. Man får också besök av en och en gammal man som har lite för mycket in under västen. Eller säger man hatten? Denne matar man inte.

Det tutar ofantligt mycket från bilarna som susar fram på gatan. Både då man är ute på gräsmattan och inne i huset. Då kan man helt sonika välja att tro att alla dessa tut är till en själv.  Boosting!

Och nej man får inte hemskt mycket skräp på gården. Det är ju trots allt bara ett litet samhälle och inte en storstad. Ett och annat 88:an-papper kan en krum 24 åring och en åldrad 29 åring plocka upp.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar