Hembyn

Så hur känns det att vara tillbaka på hembyn? frågar både den ena och den andra. Hembyn är alltså Söråker och ligger 3 mil norr om Sundsvall, där vi bodde innan vi flyttade hit. Söråker har en 3500-4000 invånare (sist jag räknade i alla fall) för er som är långväga ifrån.  Hur som helst, det känns över förväntan. Aningen skrattretande och som ett avsnitt ur Hem till gården då långa långa män knackar på kl 23.00 på söndagskvällar och skriker "VÄLKOMMEN TILL BYGDEN!!!". Men ändå över förväntan.

Innan vi flyttade tänkte jag på allt roligt man skulle missa inne i stan och skulle någon ens orka hälsa på. I efterhand? De som håller av en kommer även om det är en bit antar jag. Och här "ute" tycks det finnas en helt annan "kultur" för att hälsa på. Som är lite oftare och lättsammare. Det känns baske mig inte som vi suttit själva en kväll även om vi såklart har det. Kanske är det nyhetens behag, men det tror och hoppas jag inte. Besök är något av det roligaste tycker jag.

Vi har lyckats hålla oss underhållna här ute i över två veckor. Men för att det inte skulle bli för mycket av det goda gav vi oss dock iväg i veckan. En natt i en kompis stuga i Gussjö, ett glas vin hos Malin & Anton och en middag på stan för att få andas lite stadsluft fick det bli.

Bilder från Pontus, Henriks och Elins examensfest i helgen. I Söråker.