Ett stycke vardagsrumsvägg

Det går framåt. Sakta men säkert för en måste liksom anpassa sig efter värmen. Typ nu är det perfekt jobbklimat som tråkigt nog infaller samtidigt som perfekt sovklimat. Jag fixar på med det jag kan som till exempel måla lister och konsoler i soffan och komma med glada tillrop och knowitall- kommentarer. Sen passar jag på och gråta en skvätt och önska kramar för att en är så trött, och less på att vara trött.

Likt en sann Ernst lämnade vi också vårt märke under reglarna för eftervärlden :)